Don’t hate on me.

drama. drama. drama.

okej, mitt liv verka kretsa kring drama nu för tiden. drama var egentligen allt jag ville komma ifrån, men det verkar som om det inte spelar någon roll vilka val man gör. man hamnar där ändå! det går inte att undvika, det går inte att förutspå o det går definitivt inte att fly. jag har insett allt eftersom att jag haft aningen höga tankar om mig själv. jag har dessvärre alltid trott mig ha “turen” på min sida. att jag alltid kom undan, men kan hända att det är fel…haha! nä, men man får stå sitt kast då o då, men jag måste säga att jag sköter mig snyggt. o det finns bara en endaste människa just nu som jag kan prata med, en människa som borde veta allt om det här. ett praktexemplar! i vilket fall som helst så börjar jag tröttna på det här, på alla människor som går om varandra, som snackar bakom ryggen, som tror sig lita mest på den som sitter bredvid. ni har så fel, ni har så in i helvetes jävla fel. o för att inte tala om alla de gånger man upptäcker att det man anförtror åt någon går i omlopp, o rätt var det är så dyker en förnyad version av berättelsen upp. o hur kan man någonsin låta bli att tycka att det är underhållande att titta på!? när folk gör sitt bästa för att vända kappan efter vinden. jag säger blås, blås bort dem. nog om detta, finns inte tid att slösa.

idag var jag med om något fruktansvärt. världens jäkla spindel kröp framför fötterna på mig! tror ni att jag dog eller!? JAAA-A, näst intill i vart fall. fick en mindre syn av “ljuset” på andra sidan åtminstonde. o som om inte det var nog så kryper den förbi på golvet senare när jag ligger o kollar på tv. jag tog på mig ytterskorna o fattade innebandyklubban o gav mig in på spindel-jakt. äckligt värre. med hjärtat i halsen begav jag mig mot hörnet i vardagsrummet. mycket riktigt låg odjuret på sin vakt bland sladdarna. jag fattade den stora glaskrukan o lirkade ut den jäkeln så jag kunde stänga in den. nu funderar jag på att tortera detta odjur genom att tvingas ha mig vakandes över sig tills den döör. en rättvis död enligt mig. usch o fy!
länge leve modiga jag!

jo, sen vill jag bara tala om att jag saknar min vän. min älskade vän. det tär på hela mig att inte ha henne vid min sida. det känns både fånigt o ynkligt att gråta över en vän som befinner sig två timmar härifrån, men samtidigt finns det inte någon annan som får mig att må så bra som hon. så jag känner att det är helt okej att hon får mig att känna sådär. hon är min soulmate, o dem får man älska gränslöst
så amelie, om du läser detta…så ska du veta att du finns i mina tankar o självklart i mitt hjärta. jag hoppas vi ses snart igen, ska göra alla läskiga miner jag bara kan. jag kanske till o med hinner öva på en ny haha. love you boopi <3

godnatt, dröm fina drömmar..

over and out.-